Fatta att “Paola” är ett brottsoffer - fast inte enligt dagens lagstiftning 2020

Ingen kan ha undgått helgens debatt som följde efter att ett större antal män åkt fast i en razzia mot sexköp. Många röster har lyfts om att sexköparna bör utredas för oaktsam våldtäkt och vissa har även yttrat att sexköp är våldtäkt. Men hur ser kopplingen egentligen ut idag mellan våldtäkt, oaktsam våldtäkt, samtycke och sexköp? Och vad har dagens utformningen av lagstiftningen för konsekvens för de utsatta i prostitution?

För snart två år sedan infördes samtyckeslagen, som säger att samlag utan samtycke inte är sex - det är våldtäkt. Den nya bestämmelsen om våldtäkt skapar en tydlig gräns, att saknas samtycke så är det våldtäkt. Det finns även vissa situationer enligt lag då ett samtycket inte gills, oavsett om personen uttryckt sin frivillighet. Exempelvis om frivilligheten tvingats fram genom hot eller våld, eller om personen som yttrat frivillighet befunnit sig i en särskilt utsatt situation. I dessa fall så är det faktiskt inte frivilligt, då personen endast samtyckt till följd av att någon eller något fått den att samtycka.

Ett exempel på särskilt utsatt situation är om någon är offer för människohandel. I en mycket uppmärksammad dom från 2019 dömdes för första gången en sexköpare för våldtäkt istället för sexköp. Det gick nämligen att bevisa att mannen anade att den kvinna han köpte sex av var offer för människohandel, något åklagaren även lyckades bevisa. Detta gjorde att kvinnan inte ansågs ha samtyckt till samlaget eftersom hon genom människohandeln befann sig i en särskilt utsatt situation. Domen visar att det är möjligt att göra sig skyldig till våldtäkt när en köper sex, om en inser att den en köper av är utsatt för just människohandel. Att mannen i detta fall dömdes till oaktsam våldtäkt och inte våldtäkt beror på att det inte gick att bevisa att mannen varit likgiltig till om kvinnan var offer för människohandel.

Men detta fall är snarare ett undantag från dagens norm - de allra flesta fall av sexköp döms inte som våldtäkter utan enbart som sexköp. 

Skillnaden mellan de två brottsrubriceringar är enorm, såväl för förövaren som för offret. 

Våldtäkt - istället för sexköp

Enligt dagens lagstiftning, om (1) det går att bevisa att den person som säljer sex befinner sig i en särskilt utsatt situation genom att vara offer för människohandel och 

(2) att sexköparen insett att personen var offer för människohandel under tiden den köpte sex - så kan sexköparen dömas för våldtäkt eller oaktsam våldtäkt beroende på vad sexköparen insett.

Den person som tvingas till prostitution får därmed också brottsofferstatus genom att det ses som våldtäkt. Det innebär att personen är målsägande i den eventuella rättegången, kan få skadestånd samt ges möjlighet till upprättelse. Socialtjänsten har också ett ansvar att ge stöd till brottsoffren, det kan handla om ekonomiskt, materiellt och psykosocialt stöd. Med andra ord får brottsoffret samhället på sin sida, och förutsättningar för att ta makten över sitt eget liv.

Om sexköparen menar att han inte inser att personen var utsatt för människohandel kan han alltså istället dömas för sexköp. Alternativt om den utsatta inte är offer för människohandel, utan istället befinner sig i prostitution av annan anledning, blir det också alltså enbart sexköp.

Sexköp - utan brottsofferstatus

Sexköpsbrottet infördes 1999 i syfte att kriminalisera köpandet av sexuella tjänster och få bort prostitution från det allmänna rummet. Brottet gjordes dock inte till ett brott mot person, utan ett brott riktat mot allmänheten. I praktiken innebär det att i lagens ögon utövas inte sexköpsbrottet mot någon och de i prostitution ses således inte som brottsoffer. 

Så vid sexköp döms förövaren för 50 dagsböter istället för fängelse, vilket anses av alltfler vara oerhört lågt i förhållande till den utnyttjande och våld som personer i prostitution utsetts för. Vid sexköpsbrott inleds därför oftast inte heller någon större förundersökning - trots att det är en förutsättning för att undersöka ifall en person är offer för människohandel eller våldtäkt - utan sexköparna erbjuds erkänna på plats mot böter.

Men att sexköp inte är ett brott mot person innebär framför allt en enorm skillnad för den utsatta, oftast en kvinna. För den som utnyttjas vid sexköp får inte ställning som brottsoffer och får därmed inte rätt till skadestånd, anses inte vara målsäganden i den eventuella rättegången utan kallas i egenskap av vittne. Socialtjänsten får därmed inte heller möjlighet att hjälpa de utsatta i en lika omfattande utsträckning -  särskilt om de inte är folkbokförda i Sverige. 

Samtidigt så vet vi att de allra flesta i prostitution lider skada och utnyttjas genom sexköpen. De allra flesta är antingen offer för människohandel, tvingas av annan part, av beroendeställning eller på något sätt befinner sig i en utsatt situation. Att sälja sex är således inte något fritt val och sexköpen i sig innebär både fysiskt och psykiskt utnyttjande från de män som köper. Att de som utnyttjas vid sexköp fortfarande, tjugo år efter sexköpslagens ikraftträdande, inte får upprättelse som brottsoffer är något som med all rimlighet bör väcka starka reaktioner.

Alla sexköp är idag alltså inte våldtäkter, utan det måste åt väldigt särskilda omständigheter för detta. Det innebär att sexköpare lindrigt kommer undan genom böter, att någon större förundersökning inte inleds och att de som utnyttjas i prostitution inte ges den upprättelse de förtjänar att få. Fatta anser att allt fler sexköp bör rymmas inom särskilt utsatt situation eller att vi åtminstone måste se över kopplingen mellan brotten sexköp och våldtäkt. För fakta är, att samtycke och sexköp inte har någonting gemensamt. Det går inte att köpa ett samtycke! Vi måste se till så att vi får lagen att fatta detta också.